Myter om jämställdhet i Framtiden är nu!

Sverige är världens mest jämställda land. Det är en slogan som svenskar älskar att sprida Och under några år i början på 2000-talat stämde det faktiskt. Sverige toppade den lista över länders jämställdhetsnivåer som organisationen the World Economic Forum presenterad varje år. (1)

Men 2008 händer något. Sverige börjar halka ner för prispallen. Vi blir trea och så småningom fyra. Häpnadsväckande uppgifter – som att Norge vinner över oss i jämställdhet eller att Rwanda har högre andel kvinnliga ministrar än vi – ignoreras konsekvent i svenska medier.

Men självbilden består. Liksom den segregerade arbetsmarknaden och de oskäliga löneskillnaderna. Den svenska exportvaran – jämställdheten – håller på att gå oss ur händerna.

Continue reading “Myter om jämställdhet i Framtiden är nu!”

Allt du behöver veta om sextrakasserier (men varit för rädd att fråga om)

Sexuella trakasserier är ett  snårigt problem i scenkonsten. Inte många vill prata offentligt om dem, ytterst få anmäler. Det enda man vet säkert är att de existerar, men inte i vilken utsträckning.

Ekot har berättat om fler än hundra fall av sextrakasserier gentemot kvinnliga skådespelare. Nu kritiseras programmet för att ha överdrivit slutsatserna av det. Rättvisa behandlas som om det vore en statistikfråga. Men rättigheter kräver inte representativitet. Man behöver inte fråga sig, vad är koefficienten av dessa övergrepp? Varje fall är ett för mycket. Det räcker så.

Continue reading “Allt du behöver veta om sextrakasserier (men varit för rädd att fråga om)”

Operans balettchef tar Slime Out

Efter en och en halv veckas betänketid har Operan bestämt sig för att temporärt befria balettchefen från sina arbetsuppgifter medan arbetsmiljöfrågor utreds och rutiner för sexuella trakasserier ses över. Hur länge den omtalade balettchefen kommer att befinna sig i Time Out kommer det interna arbetet utvisa.

När nyheten om balettchefens sexmejl nådde offentligheten var det många som blev förvånade – kanske mest över Operaledningens beteende. Den uppfann några fantastiska bortförklaringar, som att mejlet var ett ”erotiskt libretto” eller att allt egentligen bara var en kulturkrock: balettchefens latinska temperament hade tagit över. Dessutom sa Operan att det kanske inte ens var en sexuell trakasseri, eftersom den som anmält inte längre ville definiera det så.

Är det konstigt att man överger en anmälan när ledningen gör de tre allvarligaste felen man kan göra i hanteringen av sexuella trakasserier: förminska, förlöjliga och förneka problemet.

Det är en sorglig historia, men den kan ha ett lyckligt slut. Dels har Operan ändå till slut vaknat. Och dels gjorde Operan det nästan överdrivet tydligt hur en ledning inte får agera. Förhoppningsvis har i alla fall några kulturinstitutioner de senaste dagarna läst tidningarna och känt att: Oj, vad vi måste se över våra rutiner för sextrakasserier!

Bakgrund: Operan ljög om trakasserierna

Operan är inte ensam scenkonstinstitution som har haft problem med sexuella trakasserier den här vintern. Också Cirkus har skakats av en sexskandal. En äldre manlig skådespelare i musikalen Cats ska ha sextrakasserat några av de yngre kvinnorna i ensemblen. De svarade med att lägga bajs i hans skor.

Och problemet rör inte bara Stockholmsteatrarna. På teaterhögskolorna har projektet Att gestalta kön pågått under de senaste två åren. I slutrapporten presenteras ett nedslående faktum: 20 procent av studenterna har blivit utsatta för sexuella trakasserier när de praktiserat på teatrar runt om i landet. I samtliga fall, utom ett, var det kvinnor som blivit utsatta. Det kan vara en av orsakerna till att de kvinnliga studenterna, oftare än de manliga, kände sig deprimerade när de utvärderade mötet med svensk teaterbransch.

Ny rapport: Konsten – så funkar det (inte)

Boken är klar! Skriven på uppdrag av KRO och KIF, formgiven av Friendly Matters och presenterad både på Desken och på Almedalen.

Och den har fått så fina recensioner!

“Gör Hermeles bok obligatorisk!” skrev Jessica Kempe i Dagens Nyheter.

Ulrika Stahre tycker i Aftonbladet att det är “tur att Vanja Hermele så outtröttligt arbetar med att kartlägga bristande jämställdhet inom kultursektorn. Nu har turen kommit till konstvärlden.”.

Linda Fagerström på Helsingborgs dagblad undrar om man ska skratta eller gråta när man läser boken.

Kontakta KRO för ett ex!

Live and direct – från SVT suspensoar

När SVT:s sportjournalister – många män och en kvinna – satte fokus på kulturen blev det svenska kulturlivet reducerat till inget annat än en manlig fotbollsreferens. Bara en kvinna representerad i detta pojkarnas omklädningsrum.

Och så väcks misstanken till liv: när “jobba-hem-nu”-gubbarna själva får välja handlar sportjournalistik om fotboll – och kultur handlar om män. Här, i SVT:s superkombo: kända kulturmän refererar till kända fotbollsmän. Vilken härlig stämning!

Medverkande i detta Kobra: Glenn Strömberg, Staffan Lindeborg, Zlatan Ibrahimovic, Staffan Valdemar Holm, Benny Fredriksson, Jochum Nordström, Stig Claesson, en sekt bestående av operagubbar i Italien – och en stackars Helena Salomonson blev intervjuad – anonymt – i egenskap av förbipasserande publik. Många män och en kvinna.

Namedroppade män i inslagen: Svennis, Micke Persbrandt, Puccini, Verdi, Ingvar Hirdwall, Kjelle (Självklart Kjelle!) Bergqvist, några fotbollspelare jag inte kan stava till typ Linderoth, Cratz och så Chopin, Bach, Händel. Några europeiska herrlag nämndes också: Inter, Milan, Stadsteaterns stundande fotbollsmatch mot Dramaten likaså.

Kvinnonamn som droppades: Meta Velander! (Tack, Benny F. Det var du som gjorde det.) Slutresultat alltså: 15 – 1, till männen. Ett helt vanligt Korpenresultat.

Så ligger landet i svt suspensoar!

Stefan Larsson på Axess TV

Regissören och Elverkets chef Stefan Larsson talar ut om kvotering, om mångfald och om jämställdhet. Och om de stora giganterna, självklart. Han blir konfronterad med citat ur boken I väntan på vadå, som jag skrev på uppdrag av Teaterförbundet. Kan beställas på www.teaterforbundet.se. Gratis om du är medlem!

http://tv.axess.se/web/main.nsf/0/5774A9732584A150C125738C004A692F

Antingen konst – eller mångfald

Ett av regeringens nationella kulturpolitiska mål är att verka för allas möjlighet till delaktighet i kulturlivet. Mångkulturåret 06 och kommittén för jämställd scenkonst kan ses som medel för att leda till det målet. Med ett tydligt formulerat kulturpolitiskt mål och med kommittéer som arbetar för saken: vad är det som hindrar kulturen från att nå den satta visionen?

Continue reading “Antingen konst – eller mångfald”