Vägs ände i Bang

– Var inte rädd, Vanja. Det är inte korven man blir
tjock av, det är såsen, sa min gymnastiklärare till
mig när jag var tretton år gammal och stod och titt-
ade på några spruckna korvar som låg och skvalpade
i trågen i skolans matsal.
– Vet du hur många kukar Marilyn Monroe fick
suga för att göra den karriär hon sedan gjorde ?
frågade en manlig kulturpersonlighet tjugofem år
senare.
Continue reading “Vägs ände i Bang”

Min högtidliga skål på Middagsbjudningen på MDT.

Jag satte på mig ridhjälmen och cyklade med den som cykelhjälm till stallet varje tisdag, torsdag och lördag. Jag hade lektion en gång i veckan. Resten av tiden smörjde jag in min favorithästs sadel, värmde betslet i händerna så att det inte var kallt när han fick det i munnen. Plockade gräs i backen om det var sommar, pyntade med knäckebröd om det var jul.

Continue reading “Min högtidliga skål på Middagsbjudningen på MDT.”

Intro i Bangs jubileumsnummer

Varje gång jag gick upp för trapporna till genusvetenskapen, två hållplatser innan Stockholms universitet, i den håla som kallades Kräftriket, passerade jag dörren till Bang.

Jag vet inte varifrån jag samlade modet när jag en dag stannade på bottenvåningen, knackade på dörren och frågade; behöver ni hjälp med någonting?

Continue reading “Intro i Bangs jubileumsnummer”

Myter om jämställdhet i Framtiden är nu!

Sverige är världens mest jämställda land. Det är en slogan som svenskar älskar att sprida Och under några år i början på 2000-talat stämde det faktiskt. Sverige toppade den lista över länders jämställdhetsnivåer som organisationen the World Economic Forum presenterad varje år. (1)

Men 2008 händer något. Sverige börjar halka ner för prispallen. Vi blir trea och så småningom fyra. Häpnadsväckande uppgifter – som att Norge vinner över oss i jämställdhet eller att Rwanda har högre andel kvinnliga ministrar än vi – ignoreras konsekvent i svenska medier.

Men självbilden består. Liksom den segregerade arbetsmarknaden och de oskäliga löneskillnaderna. Den svenska exportvaran – jämställdheten – håller på att gå oss ur händerna.

Continue reading “Myter om jämställdhet i Framtiden är nu!”

Allt du behöver veta om sextrakasserier (men varit för rädd att fråga om)

Sexuella trakasserier är ett  snårigt problem i scenkonsten. Inte många vill prata offentligt om dem, ytterst få anmäler. Det enda man vet säkert är att de existerar, men inte i vilken utsträckning.

Ekot har berättat om fler än hundra fall av sextrakasserier gentemot kvinnliga skådespelare. Nu kritiseras programmet för att ha överdrivit slutsatserna av det. Rättvisa behandlas som om det vore en statistikfråga. Men rättigheter kräver inte representativitet. Man behöver inte fråga sig, vad är koefficienten av dessa övergrepp? Varje fall är ett för mycket. Det räcker så.

Continue reading “Allt du behöver veta om sextrakasserier (men varit för rädd att fråga om)”

Operans balettchef tar Slime Out

Efter en och en halv veckas betänketid har Operan bestämt sig för att temporärt befria balettchefen från sina arbetsuppgifter medan arbetsmiljöfrågor utreds och rutiner för sexuella trakasserier ses över. Hur länge den omtalade balettchefen kommer att befinna sig i Time Out kommer det interna arbetet utvisa.

När nyheten om balettchefens sexmejl nådde offentligheten var det många som blev förvånade – kanske mest över Operaledningens beteende. Den uppfann några fantastiska bortförklaringar, som att mejlet var ett ”erotiskt libretto” eller att allt egentligen bara var en kulturkrock: balettchefens latinska temperament hade tagit över. Dessutom sa Operan att det kanske inte ens var en sexuell trakasseri, eftersom den som anmält inte längre ville definiera det så.

Är det konstigt att man överger en anmälan när ledningen gör de tre allvarligaste felen man kan göra i hanteringen av sexuella trakasserier: förminska, förlöjliga och förneka problemet.

Det är en sorglig historia, men den kan ha ett lyckligt slut. Dels har Operan ändå till slut vaknat. Och dels gjorde Operan det nästan överdrivet tydligt hur en ledning inte får agera. Förhoppningsvis har i alla fall några kulturinstitutioner de senaste dagarna läst tidningarna och känt att: Oj, vad vi måste se över våra rutiner för sextrakasserier!