Mästare på jämställdhet

Så har den äntligen kommit! Rapporten som svenska medier älskar. Det är The Gender Gap Index. En global jämställdhetsmätning från organisationen the World Economic Forum.

I fredags presenterades resultatet: Sverige är bäst i världen på jämställdhet. I år igen!

The World Economic Forum har hög profil med världsstjärnor som Bono, Bill Gates och Tony Blair i sitt medlemsregister. Och det är en rejäl statistik som presenteras. 128 länder har analyserats utifrån fyra delområden: Ekonomi, Utbildning, Hälsa och Politik. Varje delområde är i sin tur uppdelat i en rad underkategorier. Ekonomi mäts bland annat i löneskillnader och arbetstillfällen medan politik kan handla om andel kvinnliga ministrar i parlamentet.

Rapporten har dessutom nollställt rikedomsvariabler som tillväxt och BNP så att alla länder kan jämföras oavsett tillgångar. Man har gjort en poäng av att mäta skillnader – inte nivåer.

Och det gör att listan blir till en spännande läsning. Det finns många oväntade resultat. Många så kallade u-länder vinner över så kallade i-länder i jämställdhetstävlingen.

Och det är en nyttig kunskap med tanke på den rika världens rätt självgoda förhållande till jämställdheten i andra delar av världen. Så här är jämställdheten fördelad över världen:

Stormakten USA förlorar mot länder som Sri Lanka och Namibia – faller nästan tio placeringar sedan förra året – och får nöja sig med en plats 31. Lesotho gjorde resan i motsatt riktning, bubblade upp 20 placeringar, till 26:e plats.

Schweiz, landet som gav kvinnor allmän rösträtt 1971 och rätt att rösta i alla lokalval 1990 föll 16 placeringar och ligger på 40:e plats. Långt under länder som Kazakstan och Tanzania.

Frankrike, som gav gifta kvinnor rätten att öppna egna bankkonton år 1973, ligger långt ner på en femtionde plats. Men, det är faktiskt en bedrift eftersom man förbättrat det sitt resultat med tjugo placeringar.

Och det är i den här tävlingen, mot det här motståndet, som Sverige ligger etta och är bäst i världen – eller är vi det?

För vad händer om man tittar närmre på statistiken. Av fyra delområden är vi rankade bäst i världen på endast ett: Politik.

I kategorin Ekonomi ligger vi på 6:e plats. Och värre blir det. På utbildning 27:e plats och – känn paniken – inom hälsa är vi rankade som nr 73 i världen.

Det är rätt dåliga resultat – och som tur är – inte det vad som krävs för att bli bäst i världen på jämställdhet.

För det är Filippinerna som har bäst resultat i flest grenar.

De är rankade som nr 1 gällande utbildning och hälsa. De är rankade som nr 2 i världen i Ekonomi. Faktum är att Sverige bara slår Filippinerna i en enda gren – politik. Där gör Filippinerna sitt sämsta resultat och hamnar på fjortonde plats. Men inte ens det är att jämför med Sveriges sämsta: plats 73:e.

Och även om politik är Filippinernas sämsta gren kan landet skryta med att ha regerats av kvinnliga presidenter vid två tillfällen.

Slutresultatet i duellen mellan Filippinerna och Sverige blir alltså: Filippinernas 1-1-2-14 mot Sveriges 1-6-27-73.

Anledningen till att Sverige sägs vinna jämställdhetsrapporten är att rapportmakarna bestämt sig för att det är politik som är det viktigaste området i ett samhälle. Men man kan ju lika gärna argumentera att friska kvinnor eller rättvisa löner är lika viktiga jämställdhetsaspekter som antal kvinnliga ministrar i en regering.

Det är den falska bilden av Sverige som ett jämställdhetsparadis som leder till brister i analysen. Med inställningen att vi nått verklig jämställdhet är det många problem som anses vara småpotatis.

Det är inte förvånande att det är just den här rapporten som användes för att sopa den kvinnliga Jämställdhetsombudsmannens låga lön under mattan. ”JämO blir kvinna och får lägre lön” skriver en tidning och sen genast: ”men vi är fortfarande världsbäst på jämställdhet”

Låga resultat till trots blir rapporten – när den når svenska medier – ett Hurrarop. Men Sverige befinner sig egentligen i jämställdhetskris när det kommer till utbildning och hälsa.

I tabellerna hittar jag uppgiften att vi ligger på 62:a plats i kategorin lika lön för lika arbete. Se där ett faktum hamnar på JämO:s bord – i dubbel bemärkelse.

En bättre slutsats man borde dra av rapporten är att inget land än har nått jämställdhet. Och hur skulle det vara att agera på informationen om de låga resultaten istället för att glädjas över att vara ”inte sämst” i en tävling där ingen tillräckligt är bra?

Eller – om man tycker om den sortens tävlingar – gratulera Filippinerna till titeln Världens minst sämsta land.

Vanja Hermele, Sveriges Radios P1, OBS.