Hundra procent manligt

Teaterkritikern Leif Zern ställde en gång en rolig fråga i Dagens Nyheter. Han undrade: Är tiden mogen för en Strindbergfestival?

Zern, du måste gå till Dramaten! Där pågår faktiskt den Strindbergfestival du efterlyser. De senaste hundra åren har man inte kunnat besöka Dramaten utan att en Strindbergpjäs spelats någonstans i huset. 130 Strindbergpjäser på hundra år.

Och festivalyran fortsätter.

Dramatens höstprogram visar: Hela 50 procent Strindberg på stora scenen. Varför frågar sig ingen: håller verkligen verksamheten för så mycket dramatik från Sveriges kändaste kvinnohatare? Möjligtvis inte. Nyss redovisades ett ekonomiskt underskott på Dramaten. Dålig ekonomi plus Strindbergfixering. Vad blir ett plus ett? Kanske är tiden mogen att lägga Strindberg åt sidan.

Dramaten är en teater som till stor del lever kvar i det förflutna. Ändå är man bra på att slå på stora trumman. Som vanligt hälsar Dramatens chef och bäste grindvakt sin publik välkommen med parollen: Här på Dramaten försöker vi berätta något väsentligt om mänskligt liv genom att vända saker och ting upp och ner.

Det som vänds upp och ner på Dramaten är mycket – men inte en viktig del av ”mänskligt liv”: könsmaktordningen. Dramatens program för hösten 07 ser så här: Stora scenen är ett mansreservat, hundra procent manlig dramatik och hundra procent manliga regissörer. Inte ens representationen på de små scenerna – där kvinnor traditionellt tillåts hålla till, framförallt på barnteaterscenen – kan kompensera katastrofen. Alla scener sammanslaget blir resultatet: 3 av 11 dramatiker är kvinnor. 5 av 14 regissörer är kvinnor.

Dramatenchefen Staffan Valdemar Holm förklarar i SVT:s program ABC vad som ligger bakom att män en masse som sätts upp på Dramatens. Svaret blir: ”Vi hade en övervikt av kvinnor i våras, och nu har vi en övervikt av män. Slår man ut det blir det säkert 50-50.”

Herregud. En (1) vår av kvinnlig övervikt, mot hundra (100) år av manlig dominans. Holms nya verksamhetspolicy: millimeterrättvisa!

Holm refererar till betänkandet Plats på scen och säger att man ska utvärdera jämställdheten i treårsperioder. Vad kul, Holm har läst på. Men använder de nyvunna insikterna för att hålla kvinnor borta.

För vilka treårsperioder är det som ska räknas samman i Holms jämställdhetsrapportering?
2002 till och med hösten 2007 har varit en manlig angelägenhet, snart stundar Ingmar Bergmanfestival. Nästa år fyller Dramaten hundra år. Kommer jubileumsåret domineras av kvinnlig dramatik?

För drygt ett år sedan påpekade jag i en debattartikel att Kungliga Dramatiska Teatern inte var jämställd. Min kritik underkändes av Holm, han menade att: ”Om man läser statistik som fan läser bibeln kan man komma fram till vad som helst”. Dramatens vårprogram för 2007 visar att det på Dramatens fanns följande antal kvinnor och män representerade:

• På stora scenen: 1 kvinnlig dramatiker (barnteater) och fem manliga. En kvinnlig regissör (även hon barnteater) och fyra manliga.
• Alla scener sammanlagt: 6 av 18 dramatiker var kvinnor. 6 av 15 regissörer var kvinnor.

Var är den kvinnliga övervikt som enligt Holms retorik ger honom rätten att fortsätta kontraktera massor av män?

Holm har nu mycket att bevisa för många människor. Han måste förklara för sina ägare och finansiärer, oss samhällsmedborgare och skattebetalare, politiker och publik – hur har han kommit fram till den kvinnliga majoriteten. På vilket sätt läser han själv statistik?

Vanja Hermele i Dagens Nyheter

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s