Author: Vanja Hermele

Neutralitetspolitik

Två stora teaterinstitutioner i Sverige har i uppdrag att värna om ”hög konstnärlig kvalitet”, vilket har resulterat i 95 procent manliga dramatiker på Dramatens stora scen och 77 procent manliga dramatiker på Stadsteaterns stora scen.

På Svenska filminstitutet har konsulenterna som fördelar det statliga filmstödet under lång period haft uppdraget att ”värna om värdefull svensk film”, vilket har resulterat i en lång rad svenska polisfilmer regisserade av vita män på biorepertoarerna.

Inom vetenskapen avgör begreppet ”vetenskaplig excellence” forskningsanslag och möjlighet till akademisk karriär, det har resulterat i en övervikt av vita män i det högre skiktet inom akademin.

Ovan står tre varianter på odefinierade och mystifierade begrepp: ”hög konstnärlig kvalitet”, ”värdefull svensk film” eller ”vetenskaplig excellence”. Odefinierade och mystifierade begrepp ger gärna sken av att vara neutrala, men i själva verket har de en mycket specifik innebörd.

Continue reading “Neutralitetspolitik”

Antingen konst – eller mångfald

Ett av regeringens nationella kulturpolitiska mål är att verka för allas möjlighet till delaktighet i kulturlivet. Mångkulturåret 06 och kommittén för jämställd scenkonst kan ses som medel för att leda till det målet. Med ett tydligt formulerat kulturpolitiskt mål och med kommittéer som arbetar för saken: vad är det som hindrar kulturen från att nå den satta visionen?

Continue reading “Antingen konst – eller mångfald”

Feministisk utopi

Varför är det så svårt att formulera en feministisk utopi?

Ofta får jag frågan “Men vad finns det något hopp egentligen?”. Då har jag vanligtvis ägnat en lång stund åt att visa exakt hur illa ställt det är med mångfald och jämställdhet på den där teaterinstitutionen eller på hos den där filmkonsulenten. Alltså noggrant redogjort för några av diskrimineringssystemens allvarliga konsekvenser. Och då kommer den där frågan, och det är en jobbig fråga. Inte för att det inte finns hopp – utan för att frågan leder till några risker. Continue reading “Feministisk utopi”

Är kvalitet ett (köns)neutralt begrepp. Rapport från ett seminarium

Teaterbiennalen i Umeaå och Skellefteå i maj 2005 hölls för, av
och med 1 200 teaterverksamma och teaterintressenter. Kom-
mittén för jämställdhet inom scenkonstområdet medverkade
genom att bland annat arrangera seminariet Är kvalitet ett
(köns)neutralt begrepp? Journalisten och genusvetaren Vanja
Hermele som var seminariets moderator rapporterar.

Continue reading “Är kvalitet ett (köns)neutralt begrepp. Rapport från ett seminarium”

Magisteruppsatsen: Teaterchef och grindvakt

Magisteruppsats, framlagd vid Stockholms universitet, genusvetenskapliga institutionen. Handlar om två stockholmsteatrars teaterchefer, Staffan Valdemar Holm och Benny Fredriksson, och deras policy och praktik för att nå kvalitet och motverka jämställdhet och/eller mångfald.

Har fått fina recensioner! I Expressen skrev Johan Hilton om uppsatsen.

“I en utmärkt magisteruppsats av Vanja Hermele – nyligen framlagd på Centrum för genusstudier vid Stockholms universitet – näckas Staffan Valdemar Holm totalt på argument. I en av Hermeles sällsynt vassa intervjuer snärjer han in sig i den ena ogenomtänkta förklaringen till varför Dramaten är så kass på jämställdhet efter den andra. Som att orsaken till att det spelas så få, av kvinnor författade, pjäser beror på att kvinnor i högre utsträckning koncentrerar sig på dagsaktuella ämnen, medan “de stora existentiella frågorna fortfarande tillhör den manliga sfären”.”

Teaterchef och gatekeeper. Konsten att kanonisera med begreppet kvalitet.

Det är synd om filmkonsulenterna

Stackars Marianne Ahrne. Under sitt första år som långfilmskonsulent har hon fördelat stödet sämst av alla. Drygt 48 miljoner kronor till 14 män men bara en miljon kronor till en enda kvinna. I Filmkonst nr 92 försöker Ahrne förklara sig med att kvinnor kanske ändå inte vill göra film. Hon säger: den kvinnliga arbetsledaren/regissören blir averotiserad. Det kan ibland vara svårt att ta.
Continue reading “Det är synd om filmkonsulenterna”