Så har den äntligen kommit! Rapporten som svenska medier älskar. Det är The Gender Gap Index. En global jämställdhetsmätning från organisationen the World Economic Forum.
I fredags presenterades resultatet: Sverige är bäst i världen på jämställdhet. I år igen!
Continue reading “Mästare på jämställdhet”
Jag har själv skrivit det – och tröttnat på att skriva det – många gånger: vit, manlig, heterosexuell, medelklass norm. Vore det inte enklare att samla in allt det där under ett namn? Jo, Gösta, förslår historikern och den feministiska ikonen Yvonne Hirdman i sin senaste bok Gösta och genusordningen. Det är Gösta som är den där vita, manliga, heterosexuella medelklass normen. En av hans främsta bedrifter är att han bär alla de där variablerna men ändå njuter frukterna av att vara bara vara människa. Lite i allmänhet så där.
På Dagens Nyheters Debattsida skriver kristdemokraten Alf Svensson och förre detta statsminister Torbjörn Fälldin att det är ”Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel”.
Anledningen till utfallet är att en statlig äktenskapsutredning precis föreslagit att även homosexuella par ska kunna få gifta sig om de vill det. Men, menar Svensson och Fälldin, trots att de respekterar och älskar homosexuella – som alla goda kristna gör – så är homosexuella ändå på något sätt biologiskt fel.
Och hur bevisar Svensson och Fälldin att det är ett ”biologiska faktum” att homosexuella inte ska få gifta sig?
Vad har vi att vänta av den borgerliga kulturpolitiken? Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har sagt tre viktiga uttalanden som ger en fingervisning om vad som kommer att ske. Det första: hon vill ”Värna om vårt gemensamma kulturarv.”
Det är ett rätt märkligt uttalande från kulturministern med tanke på att Moderaterna tagit avstånd från förslaget om en svensk kanon. Det Adelsohn Liljeroth inte verkar förstå är att ett gemensamt kulturarv är samma sak som att upprätta en kanon.
Varför är det så svårt att formulera en feministisk utopi?
Ofta får jag frågan “Men vad finns det något hopp egentligen?”. Då har jag vanligtvis ägnat en lång stund åt att visa exakt hur illa ställt det är med mångfald och jämställdhet på den där teaterinstitutionen eller på hos den där filmkonsulenten. Alltså noggrant redogjort för några av diskrimineringssystemens allvarliga konsekvenser. Och då kommer den där frågan, och det är en jobbig fråga. Inte för att det inte finns hopp – utan för att frågan leder till några risker. Continue reading “Feministisk utopi”
Vanja Hermele 