Konsten är fri – länge leve konsten!

Var vänlig, rör inte konsten! Så kan inställningen till konst och jämställdhet sammanfattas. Konsten mår bäst av att vara fri, men vad är det för slags frihet som står till buds – och vem har rätt att nyttja den?

Det är det tunga artilleriet som rullats fram i kampen om att hålla Maja Lundgren borta från parnassen. Det är en uppvisning av en klassisk, etablerad form av krishantering:
Istället för att lösa det verkliga problemet – sexism och diskriminering i kulturen – har man uppfunnit nya besvär. Först var det kvaliteten som var för låg, sedan ärendet eller ämnet. Därefter var det förlagets etik som var på villovägar och till sist, spiken i kistan: den kvinnliga författaren är galen.

Continue reading “Konsten är fri – länge leve konsten!”

Neutralitetspolitik

Två stora teaterinstitutioner i Sverige har i uppdrag att värna om ”hög konstnärlig kvalitet”, vilket har resulterat i 95 procent manliga dramatiker på Dramatens stora scen och 77 procent manliga dramatiker på Stadsteaterns stora scen.

På Svenska filminstitutet har konsulenterna som fördelar det statliga filmstödet under lång period haft uppdraget att ”värna om värdefull svensk film”, vilket har resulterat i en lång rad svenska polisfilmer regisserade av vita män på biorepertoarerna.

Inom vetenskapen avgör begreppet ”vetenskaplig excellence” forskningsanslag och möjlighet till akademisk karriär, det har resulterat i en övervikt av vita män i det högre skiktet inom akademin.

Ovan står tre varianter på odefinierade och mystifierade begrepp: ”hög konstnärlig kvalitet”, ”värdefull svensk film” eller ”vetenskaplig excellence”. Odefinierade och mystifierade begrepp ger gärna sken av att vara neutrala, men i själva verket har de en mycket specifik innebörd.

Continue reading “Neutralitetspolitik”