Äntligen hämmad

Låt mig presentera ett nedslående faktum: utvecklingen går inte framåt. Ett exempel: Det spelas färre pjäser skrivna av kvinnor idag på Dramatens stora scen än det gjorde på artonhundratalet. Trots en mångfald av kvinnliga författare i historien har vi idag ett kulturarv som består av en massa män – och Selma Lagerlöf. Den statliga Kvinnomaktutredningens tio år gamla konstaterande gäller än: ”Män är som korkar, de flyter alltid upp”.

Ett myller av skapande kvinnor i historien skulle kunna kallas Sveriges bäst bevarade hemlighet. Det har att göra med vem det är som har makt över historieskrivningen. Kort sagt, det är vinnarna som skriver historien. Liljevalchs Konsthalls historia om kvinnors skapande börjar 1917. Och visserligen finns det en ideologi även bakom den berättelsen, vad som har värnats och vad som råkade bli slängt – men helt tillrättalagd och kanoniserad har den inte än hunnit bli.

Continue reading “Äntligen hämmad”