Hej då, manstyp!

Nyligen hade jag anledning att undersöka Dramatens verkliga dragningskraft: Två gratisbiljetter till Dödsdansen hade jag att skänka bort- valfri dag, den här veckan.

Strindberg på stora scenen, man kan inte misslyckas tänkte jag. Men ingen jag känner ville ha biljetterna. En vän uttryckte känslan: “Jag tänker inte börja gå och titta på en massa tråkig teater bara för att jag jobbar med teater.” Och han är inte ensam, det teaterutbud vi har i dag kan man inte locka folk till ens med gratisbiljetter. Det märkte jag.

Continue reading “Hej då, manstyp!”