Två stora teaterinstitutioner i Sverige har i uppdrag att värna om ”hög konstnärlig kvalitet”, vilket har resulterat i 95 procent manliga dramatiker på Dramatens stora scen och 77 procent manliga dramatiker på Stadsteaterns stora scen.
På Svenska filminstitutet har konsulenterna som fördelar det statliga filmstödet under lång period haft uppdraget att ”värna om värdefull svensk film”, vilket har resulterat i en lång rad svenska polisfilmer regisserade av vita män på biorepertoarerna.
Inom vetenskapen avgör begreppet ”vetenskaplig excellence” forskningsanslag och möjlighet till akademisk karriär, det har resulterat i en övervikt av vita män i det högre skiktet inom akademin.
Ovan står tre varianter på odefinierade och mystifierade begrepp: ”hög konstnärlig kvalitet”, ”värdefull svensk film” eller ”vetenskaplig excellence”. Odefinierade och mystifierade begrepp ger gärna sken av att vara neutrala, men i själva verket har de en mycket specifik innebörd.
Continue reading ‘Neutralitetspolitik’
Ett av regeringens nationella kulturpolitiska mål är att verka för allas möjlighet till delaktighet i kulturlivet. Mångkulturåret 06 och kommittén för jämställd scenkonst kan ses som medel för att leda till det målet. Med ett tydligt formulerat kulturpolitiskt mål och med kommittéer som arbetar för saken: vad är det som hindrar kulturen från att nå den satta visionen?
Continue reading ‘Antingen konst - eller mångfald’
Varför är det så svårt att formulera en feministisk utopi?
Ofta får jag frågan “Men vad finns det något hopp egentligen?”. Då har jag vanligtvis ägnat en lång stund åt att visa exakt hur illa ställt det är med mångfald och jämställdhet på den där teaterinstitutionen eller på hos den där filmkonsulenten. Alltså noggrant redogjort för några av diskrimineringssystemens allvarliga konsekvenser. Och då kommer den där frågan, och det är en jobbig fråga. Inte för att det inte finns hopp – utan för att frågan leder till några risker. Continue reading ‘Feministisk utopi’